Cina gör rent hus

Hon är glad och har alltid ett vänligt ord till övers. Hon är också ärlig. Och tuff. Cina Demarson, vår kanske allra mesta Nyköpingshemmare.

I sex år hade hon chansen att studera hur det var att jobba på Nyköpingshem innan hon slog till och skickade in en ansökan till en ledig tjänst som fastighetsarbetare.

- Jag var anställd av ett städbolag som bland annat hade hand om lokalerna på Skjutsaregatan och jag såg ju att det var ett gött gäng som jobbade där. Jag såg också att jag nog skulle kunna göra det som fastighetsarbetarna gör. Och det kunde jag!

Cina är van att ta itu. Det har hon gjort hela livet, och det kommer hon säkert att fortsätta med. Som född och uppvuxen på en gård i Tystberga fick hon tidigt möjlighet att bli självständig och göra samma saker som morfar och brorsan gjorde. Som att köra runt i terrängen och bemästra en 50 kubikare, och att följa med på jakt och viltvård.

- Morfar lärde mig att om man tar hand om djuren i skogen får man också lite i frysen som belöning.

Även som vuxen bodde Cina kvar på landsbygden. Eller i skogen, som hon säger. Först för tre år sedan gick flyttlasset in till stan, till drömlägenheten hos Nyköpingshem. Drömmen blev dock ganska abrupt krossad.

Efter att ha bott ett halvår i den nyrenoverade lägenheten och knappt hunnit packa upp flyttkartongerna upptäckte hon att det rann vatten nedför väggarna. I trapphuset flödade det också. Grannen överst hade glömt att stänga kranen kvällen innan.

- Jag ringde min städkollega och skrek åt henne att skynda sig hit med vattendammsugaren för att rädda mina möbler.

Det blev till att packa pinalerna och evakueras till en annan lägenhet medan drömplejset torkades och totalrenoverades. Igen.

Efter ungefär ett halvår i evakuering var det dags igen. Drippelidropp hördes en morgon från den vägghängda toan i evakueringslägenheten. Sekunden senare ringde det på dörren och utanför stod samma kille från Stahrebolaget som haft hand om den andra vattenskadan. Han berättade att grannen ovanpå hade en vattenskada.... Lite som ödets ironi.

Den här gången var i alla fall vattenskadan inte så akut, så Cina och sonen Leo kunde bo kvar tills deras ordinarie hem var färdigrenoverat. Inte något ont som inte har något gott med sig gäller i det här fallet för Leo, 16 år, var nöjd med att slippa tapeten med gulliga kaniner i sitt rum...

Med erfarenhet av att vara en hårt prövad hyresgäst kände sig Cina nu redo att bli en Nyköpingshemmare av rang, det vill säga någon som både bor och arbetar för företaget. Hon sökte och tackade ja till jobbet som fastighetsarbetare.

- Det är ett varierat jobb med många olika moment som ska göras. Jag vill fortsätta utvecklas inom det här yrket och lära mig mer om skötsel av grönytor, trädbeskärning och hantera fler maskiner.

Det är egentligen bara vissa soptömningar som kan kännas motbjudande, men med ett djupt andetag är det fort gjort, menar Cina, som till största delen jobbat som lokalvårdare i sitt yrkesliv. Det härdar.  

Allra bäst är antagligen boendekontakten, säger hon och berättar att hon tidigare också jobbat på Ica och Mariebergsgården. Yrken som också är nära andra människor.

- Jag tycker vi får mycket credd från hyresgästerna, de flesta är väldigt glada och trevliga!

Det är inte konstigt alls att hon tycker så, glädjespridaren Cina Demarson. Hon får vad hon sår.

Kvadrat nr 1 2024

Text: Carina Wilhelmsson
Foto: Bobo Lindblad