Brandkärr förr i tiden

- När jag föddes 1945 flyttade vi till en större lägenhet i den så kallade Förvaltarbostaden, en arbetarbostad som löd under dåvarande Mariebergs gård där både min farfar och pappa arbetade inom jordbruket. Min pappa som traktorförare. Det var en lycklig tid med många lekkamrater, berättar hon.

Iréne Larsson är som ett levande uppslagsverk när det gäller tiden innan nutida Brandkärr byggdes. Hennes föräldrar flyttade in i den arbetarbostad som gav namnet åt själva Brandkärr, även kallad Gruvstugan, när de var nygifta 1940.

Där bodde familjen kvar tills 1962 då jordbruket, som ägdes av Nyköpings stad, avvecklades och huset, som var ordentligt nedgånget, brändes ned. Det som då kallades för Mariebergs gård, med tillhörande Förvaltarbostad, finns alltså inte kvar. Det som idag kallas för Mariebergs gård var på den tiden Mariebergs pensionat.

- 1967 flyttade jag och min nyblivne man tillbaka till Brandkärr och Ortvägen där vi hyrde en jättefin lägenhet av Nyköpingshem, berättar hon.

Sumpgas som självantände

Namnet Brandkärr är betydligt äldre än själva bostadsområdet. Det härstammar ursprungligen från en medeltida gård som låg på den nuvarande kullen mitt i bostadsområdet.  Det sägs att sumpgas från ett kärr självantände och bidrog till att det såg ut som att det brann. Barn brukade senare åka skridskor på kärret.

Så småningom togs jordbruksmarken i anspråk för bostäder och den äldre gårdsmiljön försvann. Men berg och naturliga höjder sparades delvis mellan husgrupperna. Kullen vid den gamla gårdsplatsen är en av de tydligaste länkarna mellan dagens bostadsområde och det Brandkärr som fanns innan grävskopor och flerbostadshus kom dit.

Innan området bebyggdes fanns här också en motocrossbana som kort och gott kallades för Brandkärrsbanan. Vissa hävdar att det var de gamla rallyvägarna som gav upphov till de slingerformade huskropparna. Andra säger att det var arkitekten Le Corbusier och hans spektakulära stadsplaner för Alger som var förebilden för bebyggelsen i Brandkärr. En vision där bostäder, vägar och stora byggnadsstrukturer skulle smälta samman.

Järnåldersgravar från Vikingatiden

Här finns också lämningar efter 1 000 år gamla järnåldersgravar från vikingatiden! Men det som framför allt gjort Brandkärr känt historiskt är den gamla gruvdriften. Här bröts järnmalm i omgångar från början av 1600-talet, ända fram till 1920-talet. Därför finns det flera gatunamn som påminner om den gamla gruvtiden som Gruvvägen, Ortvägen och Malmvägen. Gruvverksamheten upphörde dock helt efter andra världskriget.

1963 sålde AB Statsgruvor området till Nyköpings stad som ville råda bot på bostadsbristen. Stadsplanen för Brandkärr antogs 1964 och ritades av arkitekt Georg Varhelyi som bevarade mycket av den gamla jordbruks- och ängsmarken som gröna, bilfria gårdar mellan husen. Under åren 1967 till 1975 byggdes det nuvarande bostadsområdet som idag består av 1 736 lägenheter varav majoriteteten är hyreslägenheter som ägs av Nyköpingshem.

Spåren finns kvar

I skogen söder om bostadsområdet finns spåren av gruvdriften kvar med djupa, vattenfyllda gruvhål och stora varphögar. Under 1960-talet fylldes många av gruvhålen igen men det går fortfarande att besöka området kring de forna Mariebergsgruvorna och se de gamla gruvhålen och varphögarna. Mer om det finns att läsa i Länsstyrelsens guide ”Forntidsvandring nära stan”.

I Nyköpingshems lokal i Brandkärr träffar vi också två hemvändare, Lars Eriksson och Ann Catrine Fornedal, som båda bodde i Brandkärr när det var nybyggt. Nu bor de här igen och innan pandemin bröt ut startade de en studiecirkel om gamla Brandkärr som fick sättas på paus. Den har de nu har för avsikt att starta om!

- Det här är vårt Brandkärr och det är ingen av oss som har ångrat att vi flyttade tillbaka hit. Nyköpingshem har gjort ett bra jobb med att rusta upp husen och hålla efter så att det är fint såväl inomhus som utomhus, säger de.

Avslutningsvis framförs ett varmt tack till Mats Hedblom, medlem i Bildgruppen Nyköping med omnejd, som delat med sig av bilder och fakta från den tid som det begav sig.

Text: Monica Swärd

Nyhetsbrev nr 2 2026