Gott & blandat på färgstarka vinden

- Var är skafferiet?

Reportern är ivrig, här ska det finnas något som är få förunnat: ett skafferi som bevarats i original från 1914. Eller kanske inte helt i original, det har blivit turkosmålat, mycket välmatchat med rutorna i den gamla mattan som ligger kvar därinne. Skafferiet som är fyllt av fina förpackningar är inte bara praktiskt, det bjuder på en stor portion charm.

Monica Nordman och dottern My-Love har bott i lägenheten i snart fyra år. För Monica var den en dröm som kostade henne sju års köpoäng. Det var det värt, tycker hon.

- Lägenheten är så mysig, och billig också, menar hon.

Monica fick välja nya tapeter när hon flyttade in. Det gjorde hon så gärna. Resultatet blev ett vardagsrum med mörkgrå, lite gammaldags mönstrade väggar. Tillsammans med mörka möbler och dagbädden med sin svarta järnram förs tankarna till en vindskupa i Paris. Kontrasten till My-Loves rum - där ljusrosa väggar möter färgglada textilier som en kyss om våren - är nästan brutalt skön. Tänk att sitta vid sminkbordet i fönstersmygen och ha hela livet framför sig…

- När vi flyttade tillbaka fick vi välja ny tapet i hallen igen, berättar Monica och visar den vackert blommönstrade väggen som går i milda toner.

Under ett par månader i vintras stamrenoverades huset och familjen fick tillfälligt flytta ut. Det var med lite kluvna känslor.  

- Jag blev ledsen när det gamla köket med snedluckor revs ut. Det nya valde jag i milt grått och jag var noga med att lådorna skulle få knoppar –så tidstypiskt som möjligt.

Glad är hon i alla fall över att innerdörrarna fick fram sina speglar igen som varit förspikade med masonit. Och att de höga golvsocklarna finns kvar.

När huset byggdes var egna badrum en lyx, tänk bara att slippa hasta ned på gården för att gå på dass eller bada i källaren… Idag känns badrummet litet, men ack så fräscht och välfungerande. Monika och My-Love trivs. Det förstår vi.

Fakta

Östra Kyrkogatan 20C

2 rum och kök

55 kvadratmeter

7 126 kronor/månad (2025)

Kvadrat nr 1 2025

Text: Carina Wilhelmsson

Foto: Bobo Lindblad